Yellowstone
Kategori: Allmänt
Längesen jag gjorde något avtryck här, senaste tiden har varit ganska fullt upp med tävlingssäsongen som dragit igång, finals week och i övrigt mycket saker som skulle bli klart innan terminen var över. Men nu har vi fått jullov och tid att koppla av. Såg just nu att jag aldrig publicerade inlägget som jag påbörjade på väg hem från Yellowstone för knappt en månad sen så vi kan börja i den änden och sen ta planerna för ledigheten, första tävlingarna och de senaste veckorna vid ett senare tillfälle.
Den senaste veckan (eller 10 dagarna för att vara mera exakt) har spenderats väster ut i Yellowstone, Montana. Efter en två dagars lång roadtrip och över x mil avklarade anlände vi förra torsdagen till det som kan jämföras med USAs bruksvallarna. Längs vägen såg vi hur skogen i norra Minnesota gick över till öppna fält i östra North Dakota för att sedan gå över till helt obebodda oljefält som motorvägen gick rätt igenom. För att tillslut skymta bergen i Montana och börja plocka höjdmeter. Sista biten fram till West Yellowstone gick vägen igenom nationalparken och vyerna var av vykortskvalité.
Vi var 16 från teamet som åkte på denna frivilliga resa tillsammans med vår assisterande tränare över ett förlängt Thanksgiving lov. Vi har bott i en stuga vi hyrt och levt äkta lägerliv som i princip endast består av att träna, äta och sova i ett. Syftet med ett försäsong läger som detta är främst att samla timmar på snö och komma in i skidåkningen. Så långa, långsamma pass är vad som sått på dagsagendan hela veckan.
Att träna på hög höjd var en ny upplevelse för mig. För att se hur kroppen reagerade tog vi det något lugnare första dagarna innan vi gick upp i mängd. Första passen var det svårt att ta det lugnt, vi var på ett nytt ställe och solen sken och man ville bara åka på men pulsklockan visade alldeles för högt innan vi insåg hur långsamt vi var tvungna för att hålla oss i rätt zoon. Men efter några dagar vande sig kroppen. Spåren gick för det mesta i skogen och var av varierad kupering. Jag är lite besviken att vi aldrig kom upp på platån och fick träna med bergen som utsikt istället för skogen. Men för att komma upp dit krävdes det ytterligare än 1000 höjdmeter och vägen upp dit plogar de inte så länge det är åkbart i byn. Förhållandena var överlag väldigt bra med undantag för några dagar i mitten av veckan då töväder var nära och trolla bort alla snö för oss men en rejäl snöstorm efter det räddade upp det igen. Det tog ungefär två timmar att åka igenom alla spåren så det är ungefär som hemma i Houghton, men att få miljöbytet och variation gjorde det värt resan.
Värt resan gjorde också team dynamiken som bildas när man bor tillsammans i nästan en och halv vecka och det spontana umgänget på kvällarna. Det är också så mycket enklare och fokusera på träning och återhämtning när man är iväg och inte har något annat överhuvudtaget som pågår runtomkring. Vi bodde i en stor stuga vi hyrt som låg på gångavstånd till spåren och lagade all mat själva. En liten ner gradering från vad jag är van vid på läger då vi vanligtvis får alla mat serverad men det funkade detta med!
Eftersom vi var iväg under Thanksgiving lovet fick jag även uppleva min första Thanksgiving i Yellowstone. Alla hjälptes åt att laga deras specialiteter och framåt kvällen hade vi ett bord uppdukat med alla de typiska Thanksgiving rätterna, kalkon, potatismos, tranbärsröra, graving (deras variant av brunsås ungefär men betydligt ohälsosammare då huvudingrediensen är bacon fett) plus en hel del andra röror som jag inte minns namnet på. Till efterrätt serverades självklart pumpa paj men även andra sorters pajer. Vi klädde upp oss någorlunda och hade en trevlig måltid tillsammans. Maten var över förväntan (med amerikaner och mat vet man ju aldrig…) och kan nästan klassas som vårt julbord. Det ända tveksamma var väl gravingen, jag och Håkon (från Norge) var överlyckliga över att få sås till maten då det sällan händer här och slevade upp en ganska stor mängd av denna sås som ändå smakar helt okej. Det ångrade vi lite när vi fick höra talas om att den till största delen var baserad på som sagt bacon fett…)
Innan vi åkte hem hann vi även med och göra tävlingspremiär. Det första loppen i US Super Tour (motsvarande skandinaviska cupen) går alltid här i Yellowstone då alla ändå är här på läger. Så nivån på statfältet var hög, det var dessvärre inte nivån på min skidåkning denna premiär helg. Både lördagens sprint och söndagens distanslopp var riktigt misslyckade för min del. Men det fanns många faktorer att skylla på (första tävlingen någonsin på höjd, en vecka av 20 träningstimmar bakom, isiga förhållanden som jag inte alls gillar) så det är bara att försöka lägga bakom sig och se framåt.
