Ulrika Axelsson

 Solen skiner, luften är höst frisk och jag har för en gång skull tagit mig tid och laga mat själv så på spisen står tomatsoppa och puttrar samtidigt som lukten av nybakat bröd från ungen sprider sig i köket. Tidigare idag var jag och Carolyn ute och sprang ett längre distans pass och njöt av de sista färgerna på träden.En höst söndag av högre kvalité, minst sagt. 

 

Resterande del av helgen har varit riktigt bra den med. I fredags åkte vi ner till Marquette, det närmaste man kan komma något stadsliknade (större samhälle är väl bättre beskrivning), som ligget två timmar bort för näst sista löpartävlingen för året. En mindre tävling med bara två andra skolor, dock med mästerskaps status då den var benämnd UP Championships.... Är väldigt nöjd med loppet, både med tiden och framför allt var det riktigt roligt att springa. Som de flesta andra banor så sprang vi på en platt golfbanan vilken inte direkt passar mig, jag behövde backarna för att ta ut min rätt jämfört med löparna som springet betydligt lättare än jag. Men trots det gjorde jag samt sagt ett av mina bästa resultat, vi var 6 stycket från vår skolan som sprungit ganska jämt under hösten som råkade gå ut i samma tempo och bildade en egen liten grupp. Men tre löpare i täten som kunde det där med att hålla farten och så mig, Alice och Sonja bakom, jobbade vi tillsammans. Var så mycket enklare och bara följa en rygg jämfört med att försöka hålla farten själv och trängas med andra. Det bara flöt på utan att kännas allt för jobbigt samtidigt som vi fick rapporter om att vi låg bra till tidsmässigt. Sista två kilometerna splittrades det upp lite och jag tryckte på något och fick några meter men med 500 meter kvar så hade löparna en sprint växel att lägga i som jag inte hade så fick se mig besegrad på upploppet. 

 

Efter ha hängt i solen ett tag, hejat på killarna, joggat ner (och ätit en större mängd cockies som föräldrar som var där och kollade hade haft med) åkte vi och åt lunch med teamet (eftersom tävlingen var så nära hade vi hela teamet med, det vill säga närmare 60 personer som invadera restaurangen...). Efter det skiljdes vi åt med löparna som fortsatte hemåt medan vi åkte till en av skidåkarna från NMUs hus för att häng med tjejerna från deras team. Hade en väldigt bra kväll och var kul och få chansen och umgås med dem lite mer än bara växla några ord innan tävling. Under vinterhalvåret ses vi ju i stort sätt varje helg men när man väl är på stadion är det så mycket annat som pågår samtidigt så det blir sällan att man hinner med något annat än den klassiska "hur gick ditt lopp"-konversation.

 

På lördags morgon körde vi 100 meters sprinter på en parkeringsplats 

tillsammans och övade upp spurtförmågan. Efter det tog jag, Alice, Carloyn, Ruth och Anna bilen in till Marquette centrum för lunch på ett mysigt hamburgeställe för att sedan få till ett frozen yoghurt ställe och passa på och njuta av den amerikanska  trenden som har kommit hem till Sverige fortare än upp till oss här i hålan. På eftermiddagen stod softboll på schemat då vi hade lugn vecka träningsmässigt men ändå ville passa på och göra något tillsammans. Softboll är i princip samma sak som baseball men med en tennisboll istället. Var till och början med väldigt spännande då nästan en tredjedel av oss var utlänningar (NMU har betydligt fler europeiska skidåkare än vi) som aldrig har varit i kontakt med denna sport som alla amerikanare växer upp med och det hör till allmänbildningen att ha koll på baseboll reglerna. Men efter lite missförstånd och ett antal regelgenomgångar kom vi igång och jag var mer än stolt över mig själv att jag lyckades träffa bollen tre av tre gånger. Guldstjärna på det med tanke på mitt bollsinne.

 

Nu börjar maten lukta färdigt och jag ska njuta i min ensamhet av egenlagad mat. Har ju fri tillgång till maten i matsalen inkluderat i mitt stipendium så har blivit att jag i princip bara lagar mat själv på helger när jag har gott om tid. Är väldigt skönt att inte behöva tänka på matlådor (den erfarenheten fick jag nog av efter min tid i Falun) eller att försöka hinna hem mellan klasserna för att fixa mat utan jag kan bara gå till en av de tre matsalarna som ligger i anslutning till det tre internatboendena (dorms). Lika skönt är det att efter träning kunna gå direkt och få mat som står färdigt. Denna lathet som detta innebär vinner över faktumet att maten inte är den bästa, skulle klassa den som snäppet under skolmat hemma i Sverige. Plus det faktum att den speglar de amerikanska myterna om mat väldigt bra, pizza, hamburgare, friterat, mat dränkt i ost är vanlig inslag men alternativen varje dag är många så letar man så kan man alltid hitta något. Men detta gör att den egenlagande maten smakar mer än bra, när jag väl lagar mat göra jag det även ordentligt. Allt från grunden och lyxar till det med lite exklusivare råvaror. Det är min helglyx som jag ska njuta av nu tillsammans med ett avsnitt av Skavlan eller nått annat jag kan hitta på SvtPlay