Ulrika Axelsson

US nationals är nu i full gång här på hemma plan och två av totalt fyra tävlingar är avklarade. Temperaturerna ligger stabilt mellan -15 till -20 och jag tror det har snöat här i stort sätt varje dag sen vi kom tillbaka från Chicago i torsdags. Flygresan upp hit är för övrigt en upplevelse i sig varje gång, enligt statistiken är det lika troligt att flyget är inställt som att det går vintertid. Skulle gissa på att deras försenings statistik troligtvis är värre än SJs under deras tyngsta perioder. Denna gång klarade vi oss undan med först en timmes vänta på grund av osäkert väder, sen ytterligare en halvtimme för att frosta av planet, sen fick vi höra att de hade problem att få plats med alla skivfodral (då halva planet bestod av skidåkare som skulle upp och tävla), nästa uppdatering var att på grund av övervikten så förstördes jämnvikten vilket resulterade i omförflyttning av passagerare och väskor på passagerare säten innan vi tillslut kunde ta av mot snöstaden.

 

Tiden innan tävlingarna har jag mest tagit det lugnt, tränat lätt, fixat iordning skidorna och visat familjen runt. I söndags var det dags för första loppet, 10 km skate med individuell start. Letar fortfarande efter det riktiga flytet i skaten och förhoppningarna var relativt låg särskilt med tanke på de tjärva föret som jag inte alls gillar. Startade sent i fälten pga av min FIS ranking vilket gjorde att jag hade mycket folk omkring mig på första varvet, dels folk som varvade men även folk före mig som jag ganska lätt åkte ifatt (då jag startade bland de D-rankade). Så det var motiverande att hela tiden åka ikapp folk och jämfört med när jag tävlade i dessa fören förra året kändes det bra mycket bättre. Men det lilla extra fattades och en 67 plats av de drygt 150 startade är inget jag är direkt nöjd över.

 

Ännu mera besvikelse skulle det bli två dagar senare när den klassiska sprinten kördes en dag senare än planerat på grund av kylan. Klassiskt sprit har blivit lite av min specialitet på senare år och banan (som i och för sig är på tok för lång för att kallas sprint bana, igår låg kvaltiderna runt 5.30 minuter...) gillar jag mycket. Men idag var inte riktigt min dag, tyckte det kändes relativt bra när jag körde prologen vilket gör det ännu mera frustrerande när jag ser resultatlistan och jag är långt ifrån (i sprint sammanhang) att gå vidare. Testade skidor långt in på uppvärmning, hade inte bästa glidet, och har troligtvis fått en svag svag släng av förkylningen som passerat på Kerstin och Kristina under veckan, men inget av detta är ursäkter som skulle påverka särskilt mycket. Jag var helt enkelt inte tillräckligt snabb. Att stå och kolla på heaten vid sidan om, se att alla jag körde final mot helgen innan jul är vidare, är tufft. Jag står vid sidan och analyserar farten i kvartsfinalerna och känner att där skulle jag enkelt ha hängt med, om jag bara klarat att ta mig in top 30 i prologen. Efter brutit ihop ordentligt varit både arg och ledsen är det bara att gå vidare och se fram emot torsdagenens masstarts lopp, se fram emot revansch.