Ulrika Axelsson

Sitter just nu utanför vårt hostel i Las Vegas och steker i solen medan jag väntar på att Elin ska skypa klart. Planen är att vi ska försöka leta upp en pool och fortsätta dagen i ganska lugnt tempo där. Vi har lite planering att göra för de kommande veckorna med bokning av hotel och val av vägrut. Förutom att den stekande solen är ett stort plus här i Las Vegas är denna plats inte svårt att älska. Det är som en lite sagostad de smällt upp mitt i öken. Att gå längs the strip (huvud gatan) är magiskt både dag som natt. Allt är påkostat och hela staden andas lyx. I går njöt vi av det bästa av Las Vegas i en dag innehållande shopping, buffé, och show. Buffén på Bellogrino hotel var en av höjdpunkterna hitils, skaldjur, underbar fisk (som jag alltid saknar i vanliga fall här i USA), oändliga val av kött och sen ett massivt desert bord. Efter två timmar av bästa smakupplevelsen hitils på resan fick vi springa genom stan för att hinna till nästa hotel när vi hade biljetter till en av de mest välkända showerna här i LV. Att spring genom folkmassorna med musik som spelades längs gatorna och med vattenfall och andra skulpturer utanför hotellen var en upplevelse bara det. Káa , som showen hette var precis lila imponerade som allt annat här. Världens scen byggnad och imponerande akrobatik /dans stycken.

Las Vegas dagstid med hotell Paris i bakgrunden

Fontän show framför Belogrino

Tre tallrikar mat bidrog till en mättnadskänsla delux

Elin och desserterna

Innan Las Vegas var vi som sagt i Yosemite som var en upplevelse för ögat det med. Där fick vi uppleva (riktiga till skillnad från de här i LV) vattenfall, bergsutsikt och underbara vyer när vi besteg de olika topparna. Offtas var målet att gå upp till toppen av ett vattenfall, en hike som vanligt tog oss runt fem timmar upp och ner. Vi gick all in med löparskor och ryggsäckarna fyllda med lunch och extra kläder och kände oss som en i mängden av de riktiga friluftsarna när man kommer upp på höjder då de stora turistmängderna har droppats av. Mer äventyr än önskat fick vi våran sista dag då snöstorm ställde till våra planer. På grund av snö på höga höjder var vägen vi hade tänkt köra genom parken för att komma vidare stängd. Vi hade koll på att det skulle regna men var väl lite väl naiva och hade inte en tanke på snö fören vi kom in i parken och såg vägskyltarna. I stället för att köra Tioga pass (vägen genom parken som är känd för sin utsikt ) var ända alternativet att köra en 7 h omväg runt parken. Trots det dåliga vädret bestämde vi oss för att göra en sista hike och försöka oss på att gå upp till Glacier point. Med underställ, vantar och buffar i ryggsäckarna började vi gå uppåt. Halvvägs upp gick regnet över i snö och helt plötsligt känndes det som det vart december och julkänslan. Dessvärre gick vi miste om hela utsikten väl uppe på grund av timman, från det som i vanliga fall är den bästa utsiktsplatsen i parken såg man denna dag bara ett hav av tät dimma. Körningen till Mamut Lake där vi hade nästa natts boende var sedan en lång och nervös biltur. Då vi kom iväg ganska sent blev det mörkt snabbt, vägen vi tänkt köra visade sig var stängd den med så vi fick köra ytterligare omväg, uppe i bergen låg dimman tät och det snöade kraftigt. Delar av den slingriga vägen låg vi i 30 km/ h och såg inte en bil runtomkring oss. Vår plupp på Google Maps rörde sig långsamt och vi hade hela tiden oron att stöta på ytterligare en avstängd väg. Klockan ett på natten kom vi fram till hotellet med bensin mätaren nere på noll då alla bensinstationer längs vägen var stängda sista tre timmarna. Dagen där på vaknad vi upp till två grader och mera snö utanför fönstret. Efter det känndes det ganska bra att sätta sig i bilden ocj köra de tre timmarna till Death Vally där vi möte ökenlandskap och närmare 25 grader